Karlssons Klister

Men, mitt älskade MoDo! Vad sysslar ni med! Ni har ett bra lag och ändå fungerar inget! Morrisson är petad.......... resten vill jag inte ens kommentera. Bara tanken att MoDo kanske ska spela i kvalet till Allsvenskan gör att jag inte kan sova längre. Men saken är som denna; Jag överger aldrig mitt lag! Allsvenskan ( i h-vete heller!) eller elitserien så är jag, och kommer alltid att vara, en MoDoit! Jag har t.o.m. övervägt en tatuering. I.o.f. kommer mina föräldrar explodera (eller implodera) nu när jag har imprentat detta i min blogg. Oroa er icke! Jag har bara funderat på en tatuering med en stridsvagn och några snygga dödskallar.

Annars så var jag och bowlade med jobbarkompisarna ikväll. Jäklar vad jag kommer att ha ont i armen imorrn. Själva bowlingen gick bra, men jag ville få upp mitt bowlingklot i över 30 km/h. Det gick efter 5 matcher och många smärtande rop senare. Så nu är jag nöjd. Tyvärr så är jag illa medveten om att morgondagen kommer att ge mig en mycket smärtsam höger underarm. Men man pallar dubbelt så mycket som man själv tror och tio gånger så mycket som ens mamma anser. Tyvärr , mamma, men så är det. Sen har jag också en kommentar att man pallar c:a hälften av vad ens syster klarar av. Roligt som det kan verka så vet jag att min syster skulle säkerligen spöa mig med hästlängder om vi båda utförde Nijmegenmarschen tillsammans. En utmaning i sommar?