Karlssons Klister

Innan jag skriver mer så ska ni veta att jag, enligt tidigare inlägg, hatar våld av alla dess slag. Jag är den minst våldsamma personen som jag har lärt känna. Jag har aldrig varit i ett slagsmål då jag alltid har talat mig ur det, och det är jag otroligt stolt för. Förvisso så är jag bara människa och jag känner en del tillfredställelse av att träna. Stridsvagnar älskar jag (dubbelmoral?), men idag så handlar det mer om hombre á hombre. För mig så handlar livet om att leva i nuet och kanske en dag i framtiden. Därför vill jag ha åtminstone lite kunskap om hur man tar hand om sig själv. Ekonomi, vänner etc. är en helt anan fråga.
Krav Maga var något jag aldrig hade hört talas om. Dock så har det ändrats. Krav Maga är, i min mening, ingen kampsport. Nä, inte ens enligt instruktörernas åsikt. Det finns inget gradsystem inom det. Jag har tränat det ett tag och det är rent självförsvar. Utvecklat av israeliska specialstyrkorna så har det blivit mer och mer populärt. Vem som helst kan träna det. Det är bra att veta grunderna om man har oturen att bli överfallen. I grunden handlar det om att attackera motståndarens svaga delar. Denna video är lite överdriven och visar de mer extrema sidorna av Krav Maga. Dock så ser ni lite av helheten. Ingen är stålmannen. Det första som ska hända är att man ska ge upp. Det finns ingen skam i det. Funkar det inte............. Tro inte på allt ni ser................

Första versen:

Reverend, reverend,
Is this some conspiracy?
Crucified for no sins
No revenge... beneath me.
Lost within my plans for life,
It all seems so unreal.
Im a man cut in half in this world,
Left in my misery.

Ok! Så här ligger det till. En kanadensisk kompis till mig i London är kock. Vi jobbade samtidigt på The Dorchester i London och han gjorde matmenyn till vår nyöppnade bar. Nu har han egen catering och har bl.a. jobbat för engelska kungahuset (eller drottninghuset om ni vill) och diverse tunga celebriteter. Med andra ord så är killen en av de bästa. Han lirade hockey i NHL med Buffalo Sabres innan en skada tvingade honom att lägga skridskorna på hyllan. Nu under JVM så har det haglat skymfer mellan oss. Givetvis med glimten i ögat, men ändå.......
Hur som haver så pratade vi på skype i över en timme igår natt. Han ska öppna en egen lyxrestaurang antingen i Dubai eller New York. Han behöver en manager för loungebaren som kommer att finnas där. Han hade tänk på mig och slog då en signal. Han vill att jag ska vara just den managern när stället väl öppnar. Just nu är det på planeringsstadiet, men de har hittat vissa finansiärer. Det kommer nog dröja minst ett år innan allt är klart. Det kommer att bli sanslöst bra. Hans konster i köket är, minst sagt, fenomenala! Jag vet att om jag accepterar så handlar det om enormt hårt jobb det första året. Minst 12 timmar per dag, 6-7 dagar i veckan. Som tur är har jag varit med om att öppna lyxbarer förut, både i London och Madrid. På The Ritz i London var jag med om att skapa cocktailmenyn. Roligt, men krävande. Tar jag jobbet kommer jag att samla ihop några av de bästa bartenders i världen. Tack Ronnie Scott´s för det. Det kommer att bli ett jäkla dream team!
Men nu har jag en beslutsångest som heter duga. Det är, som sagt, bara på planeringsstadiet. Jag trivs här i Sverige och jag älskar närheten till skog och det norrländska klimatet. Å andra sidan handlar det om mycket pengar och ett liv tillbaka i glamouren. Jag har lovat en kompis hemma i Sollefteå att om det händer så ska han följa med. Ung och lovande bartender med hjärnan i harmoni med själen. Jag kommer att uppdatera er senare angående detta ämne. Jag ligger nog vaken för andra natten i rad och bara tänker...........


Den enormt begåvade Cat Stevens (Yusuf Islam). Min favorit av denne man. Inte världens bästa ljudkvalitet men det är upplevelsen som räknas.

Lorraine Ellison.............. En klar stjärna. Nä, en jäkla supernova!

Jag går runt här i lägenheten och är göralös. I natt är det JVM semifinal mot USA. Klockan tickar väldigt sakta. Det känns som att uppleva en film av Ingemar Bergman. Det där tunga klickandet från moraklockan som alltid ska finnas med och göra känslan ännu mer grå och trist. Men, fy den som ger sig! Som tur är så har jag Per Morbergs nya bok "Scenen, livet och konsten att laga mat". Den, ett glas av min mormors hemmagjorda svartvinbärssaft och en kantarellmacka så är kvällen räddad. 

Vargjakten har också dragit igång. Vilken jäkla soppa det har blivit. Alla skyller på varandra för att det har skjutits för många djur i vissa län. Jag säger varken bu eller bä till vargjakt då jag inte har haft någon kontakt med en varg. Dock så kan jag förstå att känslorna kan svalla över i båda lägren.