tillbaka
Sådärja!
Nu är jag tillbaka i den civila världen med ett förarbevis rikare.
Jag har de senaste 9 dagarna utbildat mig på bandvagn (Bv206MT). En av de roligaste utbildningarna jag har varit på. Det blev mycket körning och teori om mer tekniska detaljer, och gissa om vi hade roligt. 22 personer och 11 bandvagnar i skogarna utanför Umeå. Hela dagarna spenderades i skogen med att träna på körning i olika svårighetsgrader. Ibland var det lätt och ibland var det mindre lätt, både praktiskt och teoretiskt. Vi kämpade och skrattade. Vissa välte t.o.m. en vagn. Jag är glad att det inte var jag, men vi var alla nära nån gång att välta när instruktörerna skulle pressa oss att pressa vagnen.
Allting avrundades igår (lördag) med det ultimata testet. Vi skulle ta oss från start till mål genom skog, berg och myrar via kontrollpunkter. Jag åkte som chef för min grupp (tre vagnar), men tyckte att alla skulle testa att vara ledarvagn och orientera gruppen genom diverse hinder, så alla fick turas om att köra ledarvagn. Det fanns fyra grupper i skogen och man fick inte framrycka där nån annan grupp kört så det blev till att gnugga geniknölarna och tänka flera steg i förväg och planera hur man skulle ta sig igenom skogen och bergen. I min grupp gick det alldeles utmärkt. Bara en vagn som körde fast i ett krondike efter ett ganska djärvt försök att ta sig över, men jag håller med föraren när han klättrade upp ur diket med ett leende och sa att ingen minns en fegis. Det gick snabbt att dra upp vagnen och sen var det framåt igen. C:a 200 meter från slutmålet lyckades jag med det otroliga och ledde in min grupp i en ungbjörksskog efter viss optimism att det skulle fungera att ta sig igenom där. ICKE! Efter att ha rekat hela skogen och bara blev allmänt less så beordrade jag min förare att meja ner de träd som stod i vägen (tack stridsvagnskompaniet 99/00 för träningen). Gott folk, ni anar inte hur tjocka träd Bv206 kan köra sönder. vi plöjde oss igenom skogen med endast en backspegel som pris (givetvis min). Glada och nöjda begav vi oss sen hemöver för en välförtjänt middag bestående av nåt jag inte åt, men det fanns wienerbröd.
Utöver det vanliga så slog invasionsstyrkan till igen under måndagskvällen. Tyvärr kan jag inte berätta något p.g.a. att styrkan är så hemlig att dom knappt vet om det själv att de existerar.
Kan inte låta bli att längta tillbaka till utbildningen nu när man sitter här hemma i soffan och pillar navelludd igen. Som tur är ska jag och några till kvittera ut en vagn snart och dra ut på en liten improviserad fältvecka och bygga på våra körfärdigheter. Ska bli riktigt roligt.
Nä nu ska jag se en till film eller spela lite FFIX innan jag kollapsar i sängen. Och nej, Lidberg, ingen koma blev det.
Nu är jag tillbaka i den civila världen med ett förarbevis rikare.
Jag har de senaste 9 dagarna utbildat mig på bandvagn (Bv206MT). En av de roligaste utbildningarna jag har varit på. Det blev mycket körning och teori om mer tekniska detaljer, och gissa om vi hade roligt. 22 personer och 11 bandvagnar i skogarna utanför Umeå. Hela dagarna spenderades i skogen med att träna på körning i olika svårighetsgrader. Ibland var det lätt och ibland var det mindre lätt, både praktiskt och teoretiskt. Vi kämpade och skrattade. Vissa välte t.o.m. en vagn. Jag är glad att det inte var jag, men vi var alla nära nån gång att välta när instruktörerna skulle pressa oss att pressa vagnen.
Allting avrundades igår (lördag) med det ultimata testet. Vi skulle ta oss från start till mål genom skog, berg och myrar via kontrollpunkter. Jag åkte som chef för min grupp (tre vagnar), men tyckte att alla skulle testa att vara ledarvagn och orientera gruppen genom diverse hinder, så alla fick turas om att köra ledarvagn. Det fanns fyra grupper i skogen och man fick inte framrycka där nån annan grupp kört så det blev till att gnugga geniknölarna och tänka flera steg i förväg och planera hur man skulle ta sig igenom skogen och bergen. I min grupp gick det alldeles utmärkt. Bara en vagn som körde fast i ett krondike efter ett ganska djärvt försök att ta sig över, men jag håller med föraren när han klättrade upp ur diket med ett leende och sa att ingen minns en fegis. Det gick snabbt att dra upp vagnen och sen var det framåt igen. C:a 200 meter från slutmålet lyckades jag med det otroliga och ledde in min grupp i en ungbjörksskog efter viss optimism att det skulle fungera att ta sig igenom där. ICKE! Efter att ha rekat hela skogen och bara blev allmänt less så beordrade jag min förare att meja ner de träd som stod i vägen (tack stridsvagnskompaniet 99/00 för träningen). Gott folk, ni anar inte hur tjocka träd Bv206 kan köra sönder. vi plöjde oss igenom skogen med endast en backspegel som pris (givetvis min). Glada och nöjda begav vi oss sen hemöver för en välförtjänt middag bestående av nåt jag inte åt, men det fanns wienerbröd.
Utöver det vanliga så slog invasionsstyrkan till igen under måndagskvällen. Tyvärr kan jag inte berätta något p.g.a. att styrkan är så hemlig att dom knappt vet om det själv att de existerar.
Kan inte låta bli att längta tillbaka till utbildningen nu när man sitter här hemma i soffan och pillar navelludd igen. Som tur är ska jag och några till kvittera ut en vagn snart och dra ut på en liten improviserad fältvecka och bygga på våra körfärdigheter. Ska bli riktigt roligt.
Nä nu ska jag se en till film eller spela lite FFIX innan jag kollapsar i sängen. Och nej, Lidberg, ingen koma blev det.
Solum potestis prohibere ignes silvarum.
Kommentarer
Postat av: Nicklas
Det är ju sånt här som gör att man ångrar frisedeln... :) Få plöja runt i skogen med ett monster på två larvband och bara ha roligt.
Postat av: Jonas
Jo, bandvagn är riktigt coolt. Fast stridsvagn är snäppet vassare att köra, lite mer vrål. Men man tager vad man haver sa Kajsa Varg (eller är det Warg?).
Trackback
