Finfrämmande
Nu är min käre far på besök här i metropolen Umeå. Mycket trevligt, om än det kunde varit under roligare omständigheter. Hur som haver så funkar det bara bra. I skrivande stund ligger han och hans symfoniorkester inne i vardagsrummet och har konsert. Jag tror det är Beethoven eller Tchaikovski. Det är vackert, men ändå brutalt. En gömd matematisk formel som någon en gång uttryckte sig om deras musik.
Veckan har varit bra. Mentalt trött efter jobbet varje dag, men sen har det varit burgare, bärs, hockey och fotboll med päronet. Mycket trevligt. Nu väntar tre dagars ledighet då det kommer att bli mer fotboll och även en ölprovning på jobbet som jag har bjudit in päronet på. Det är en upplevelse att få lära sig mer om ölets väg från vaten till magen och att även få smaka olika sorter. Det är med spänning jag ser fram emot tisdagen. Men varje dag är ett äventyr. Dock, och Ack, saknar jag jakten hemma i byn. Jag ser redan fram emot nästa jakttillfälle. Jag har även blivit inbjuden, av våra värmländska gästjägare, på rådjursjakt i värmaland i slutet av november. Hoppas att det inte krockar med mitt första rättegångsframträdande. Spännande saker händer just nu, förutom livemusiken.
"Man borde skära av dom hälsenorna och skicka ut dom på vårisen!" -Jaktkompis angående hemligt ämne. Odödligt citat.
Älgjakten.
Efter vi hade jagat älg på dagarna blev det den sedvanliga bastun och kanadagåsjakten på kvällarna. Det blev tyvärr ingen gås, men fyra ringduvor fick vi.
Depretionen jag fick när jag satt på bussen hem till Umeå har inga gränser. Kunde livet vara som det var i veckan är det allt bra perfekt...................
