Intresseklubben

Intresseklubben i Umeå har nu antecknat följande:

- En talande Homer ölmugg är roligt, dock irriterande.
- Tomat och mozarella på ciabatta är en tidlös klassiker.
- Spiller man ut såpavatten på badrumsgolvet blir det halt.
- Ett duschdraperi klarar inte av 85 - 90 kg ungkarl.
- Tvätta är inte alltid roligt, dock nödvändigt.
- Runar sögaard är läskig.
- Carola är läskigare.
- Räkningar ÄR inte alls fullt så komiskt.
- Tid är det ont om.
- Dock inte pengar..........innan räkningarna har betalts.
- Kampen mellan reklmaavbrott eller TV-licens är fortfarande i full fart. TV-licens har övertaget.
- Led Zeppelins "The immigrant song" är sjukt bra.
- MoDo kan faktiskt bättre.
- Det kan inte Malmö IF.

Vardagen i ett nötskal!

Först och främst så ber jag om ursäkt för er som har försökt ringa mig. Något har hänt med min telefon, så imorgon bitti ska jag ned till Teliabutiken och be dom ordna det. Sen så ska allt vara frid och fröjd igen.....hoppas jag. Jag har alltid problem med mina elektroniska prylar. Är dom inte trasiga så har jag tappat bort dom. Typiskt moí!
Annars så är det bara jobb som gäller. Chefen är på mig hela tiden och vill att jag ska jobba extra hela tiden. Klart att jag inte gnäller. Klirr i kassan är godis för öronen. På tal om jobb så hände en rolig grej på jobbet igår. Några stundenter stod utanför butiken och höll på med nollning. Jag vet inte vad dom gjorde, men det tisslades och tasslades för fullt. Tillslut kom en av tjejerna fram och undrade om dom inte kunde få prata med mig en liten stund. Butiken var rätt tom just då så jag kunde avvara ett par minuter. Saken var att dom letade efter någon som ville gå ut på en blinddate med en tjej från deras klass, och jag hade blivit utvald. Jag kunde inte hålla mig för skratt, men sa att självklart så är jag med på det. Jag tycker bara att sånt är roligt. Bara för att man går ut på en blinddate så betyder inte det att man måste gifta sig med personen ifråga, tvärtom så är det spännande att träffa nya människor. Jag lämnade ut mitt telefonnummer och senare på kvällen fick jag ett sms som sa att de var så glada att jag hade ställt upp. Kan jag underhålla någon så är jag också rätt så nöjd.
Ikväll vet jag inte vad det blir. Antingen går jag på vinprovning på jobbet, eller så är det nyhetsprovning på en av de andra butikerna och det sista alternativet är filmkväll med några kompisar. Hur som helst så måste jag ned till ICA Maxi och storhandla. Hatar att handla, men nåt roligt kanske man hittar.
Min syster är förresten i Madrid på utbildning. Gissa vem som sitter och tjurar hemma i Umeå och också vill vara i Madrid och leva livet igen. Saknar den staden enormt. Ibland kan jag drömma mig tillbaka till mina glansdagar som bartender på några av världens bästa hotell och barer. Livet var hårt, men det var också belöningarna. Bilden nedanför togs när jag var bartender på Hotel Urbans berömda Glass bar. Det ser jäkligt ostädat ut, men det var slutet på en lördagskväll (och vi hade haft en fest för Real Madrids spelare) så det är helt naturligt. Vi blev framröstade som spaniens bästa bar -04/05 av Rolling Stone Magazine. Inte illa! Jäkligt bra gäng nu när man tänker efter.
Glassbar i Madrid!

Freitagmüsung!

Jajamums, gott folk!
Freitagsmüsung hemma hos mig. Jag har slängt in pizzan, laddad en schysst rulle, skaffat popcorn och glass, sprättat upp en Zeunerts Höga kustenbira m.m. Det stämmer! Jag är ensam hemma tills på söndag. Visst jobbar jag imorrn kl. 08.00 men det är ett senare bekymmer. Nu ska jag ta hand om mig själv och må gott. Moder jord ler när hon tittar in på rullstensgatan.
Vidare har jag upptäckt att quinnsen här i Umeå uppskattar att jag inte har rakat skallen igen. Jag funderar t.o.m. att spara ut någon centimeter till. Redan nu är det c:a 2-3cm. Så långt hår har jag inte haft sen jag lämnade London. Det blir lite jobbigt när jag arbetar. Det är inte lätt att arbeta och bli beundrad på en och samma gång. Mycket trevligt iof, men otroligt krävande. Tur då att jag iaf är så ödmjuk.
På tal om arbete så ska jag göra något riktigt intressant snart. Jag har nämligen, i ett svagt ögonblick, lovat att hålla i en whiskyprovning. Hon som skulle ha den är borta och dom hittade ingen ersättare. Tur då att jag älskar single maltwhisky och kan litegrann om det ämnet. Kommer att bli superskoj med tanke på att det nästan är fullbokat. Den 4:e februari så smäller det.
Så där ja! ännu ett påtvingat inlägg om mitt lilla hörn här på Tellus. Annars har jag en idétorka som heter duga.
Min plutonchef skickade förresten över intyget han hade skrivit om mig som ska skickas ner till Swedint så jag får en större chans att bli skickad på utlandstjänst. Det var nästan så jag blev tårögd när jag läste det. Jag visste inte att jag är så otroligt bra. Jag vet att jag är bra, men inte på den där nivån. Kanonkul att se och höra. En bra boost för min moral. Det är inte varje dag man får höra att man är en naturlig ledare. Och det är alltid bättre att vara en ledare än en chef.


Fler foton.

Äntligen har jag fått tag på några foton från chefsutbildningen i Härnösand från i höstas. Tänkte lägga ut några så ni får se vad fasen det var vi sysslade med egentligen.

Jag under en matpaus.Jag är längst till höger efter ett genomfört moment.Glädje!Jag och min stridspartner efter vi har säkrat en byggnad.Jag och soldat tar och genomsöker ett utedass. Mycket givande moment.Jag poserar.Sista dagen och solen tittade fram en liten stund.Lapplandsjägare och ingenjör i en härlig symbios.

Nu har det börjat!

Nu har det nya militära året officiellt sparkat igång.
Uppstarten var mycket informativ. Det blir en hel del jobb i vår med många övningar både i Sverige och i andra länder. Jag hinner nog med en hel del utbildningar också som det ser ut just nu.
I och med uppstarten har jag nu också gått upp som ställföreträdande gruppchef (kommer också att ibland gå som gruppchef), så det betyder mer arbete vid sidan om. Det ska planeras inför övningar etc. Jag kommer även att delta med andra förband från vårat avlånga land.
Hur som helst så var det årets första övning för min grupp i helgen. Nytt blod har anlänt och givetvis ville vi se dom i fält hur dom klarar sig. Nu hade jag yrkat för en "hård" övning med mycket skidåkning, sova i ensamma vargen m.m. Nu blev det inte så, och det är nog lika bra det så man inte skrämmer iväg en del. Det hände tyvärr ifjol efter övningen i januari som var ganska krävande. Många vågade inte åka ut på övningar igen efter det. Vi började med att packa bandvagnen med diverse material och sen tog jag ut gruppen på en liten skidtur för att se om dom var så pass stadiga så vi kunde tolka ut till förläggningsplatsen. Det gick bättre än förväntat och vips var vi ute och kunde slå upp förläggningen...........två gånger t.om. Det var bra att öva det. Sen bankade vi in det engelska radiosnacket in i våra huvuden. fr.o.m. i år ska all radiotrafik vara NATO-standard. Mycket roligt. Natten blev lugn förutom att jag tog dubbla eldpostpass och sen var det så  jäkla varmt inne i tältet att åtminstone jag inte sov så jäkla mycket. Dagen efter övade grupperingsformer och framryckningar på skidor. Eller jag var mest ute och körde bandvagn på morgonkvisten då jag redan har allt sånt inbankat i skallen. Därefter utgick vi och gjorde en mindre orienteringsövning på skidor. Chefen tog halva gruppen och jag tog den andra halvan. Soldaterna fick orientera medans jag åkte med som åskådare och instruktör. Självklart var det tung packning som gällde. Underbart!
Nu är jag tillbaka i stugvärmen och mår gott. Det är otroligt skönt att få vara ute i skogen och ha det riktigt trevligt.
Nästa helg börjar några av oss med den israeliska kampsporten/självskyddet Krav Maga. Jag ser fram emot det väldigt mycket då Krav Maga har ett rykte att vara ruskigt effektivt.
Annars är det inte mycket som händer. Jobb och insatsplutonen tar upp all min tid. Jag klagar inte. Trivs man så gör man det.



Tolkning efter bandvagn ut till förläggningsplatsen. Första gången för de flesta så ingen utrustning eller vapen bars med tanke på skaderisken.



Tolkning tillbaka till regementet. Det syns inte på bilden, men det blåste riktigt ordentligt och snöade småspik.
Det är så det ska vara!

äntligen

Äntligen har arméåret börjat igen. Imorgon åker vi ut på årets första övning. Nytt blod har anlänt till gruppen och alla är taggade. Annars är det samma gamla visa som alltid. Jobbar litegrann och tränar lite mer. Skriver mer sen när helgen är avklarad.

Filmtips!!!

Såg en bra film på nattbussen från sthlm till Umeå. Den heter "ONCE" och är helt underbar! Jag tänkte först bara lyssna på radio och sova, men vad glad jag är att jag såg den! Den är inspelad på Irland och återspeglar väldigt mycket deras musikkultur. Jag tycker att mina föräldrar plus min syster och hennes kille och min faster ska införskaffa denna film genast. Det är en genommysig film med underbar musik. Han som har huvudrollen har en röst som är helt otroligt lik Cat Stevens. Jag har aldrig mått så bra sen jag såg "Notting Hill". Bara för att ni ska se en liten bit:


Den goda fortsättningen?

God fortsättning och välkommen till 2009!
Nio år har framskridit i hastig mak sedan vi skiftade till ett nytt millennium. Vad har vi lärt oss, mina vänner? Krig är inte alls så jäkla bra? Unga ekonom hot-shots borde inte få tillgång till stora pengasummor? Vi saknar Esbjörn Svensson?
Allt detta, och mycket mer, hoppas jag att omvärlden har insupit i sitt stora ego.
Jag, å andra sidan, har lärt mig mycket. Om en vecka är det tio år sedan jag ryckte in i kungens tjänst som Panzerkommandant i Boden (-53 under första fältveckan...........skryt skryt skryt). Mycket har hänt sedan dess. Toppen på isberget är att jag har blivit en bättre människa. Jag är mer ödmjuk, förstående, sansad, självsäker m.m. Jag är dock fortfarande kaxig (detta har inget att göra med ödmjuk). Men har jag vuxit upp? Är jag en man nu? Tveksamt! Mina barndomsvänner har börjat avla avkomma för länge sen. Har jag bråttom? Knappast!
Hur som helst var julen och nyår väldigt trevlig. Julen spenderades hemma i Undrom med släkt och vänner. Nyår, i sedvanligt manér, hos mor och far i London med nära vänner. En släng av feber och förkylning hann jag också med. Inflygningen till London var det värsta jag har varit med om. Mitt huvud exploderade och trummhinnorna gjorde ett trummsolo alá Joey Jordison (trummis i Slipknot, världens snabbaste trummis).
Nu är jag tillbaka i Umeå och just hemkommen från jobbet. Skönt att vara tillbaka...............men ändå inte. På nattbussen upp till Umeå i går natt, strax norr om Uppsala, fick jag faktiskt en släng av lappsjuka.
-"jämrans blod vad jag är långt ifrån allt!"
När man väl är tillbaka i London så blir man snabbt fast i hur nära allt är. Här i Umeå finns, i jämförelse, inte mycket. Man är i världens ände.
Men varför klagar jag? Jag är född skogs- och bergsmänniska? Jag är skapt för kyla och mörker! Jäkla skönt att få komma ut på övning i skogen nästa vecka och vänja sig igen efter storstaden. Jag verklign längtar efter att få ta ut mig psykiskt och fysiskt. Tycker lite synd om mina soldater som jag har. Dom kommer inte få det lätt, men dom är starka. De flesta är yngre än mig och f.d. jägare så dom ska inte gnälla.
Mitt allt detta negativa så vill jag be att få önska er alla en riktigt god fortsättning på det nya året och att ni alla får ett bättre år än det som passerade.

RSS 2.0