Karlssons Klister

Måste bara få erkänna att Wolfmother är helt kanonasbra! Det har varit lite tyst om dom, men låt inte detta finta er. Dom är värda att lyssna på.

Helt plötsligt blev jag hungrig. Klockan är sent på natten, men jag kan inte hjälpa om magen skriker. Två rostade mackor med fetaost senare och jag är mätt. Nu slår iof ångesten in. Varför äta så mycket och så sent? Jag blir så less, men livet går vidare.

Jag var förresten hemma i byn i veckan så då passade jag på att göra någonting som jag inte gör så ofta, eller mer aldrig; Jag var och gjorde Sollefteå by night. Det blev ett besök på Impuls. Enligt de infödda är det Sollefteås hot-spot, men jag vet inte riktigt om jag kan försvara det påståendet. Fast nu bor jag inte där längre så vad vet jag? Är man van vid utelivet i Umeå så är man. Men i ärlighetens namn så ska jag erkänna att det var roligt att träffa så många gamla bekanta från ungdomens tid.
Snart är det också dags för älgjakten så därför var jag iväg och gjorde det årliga skjutprovet. Till mitt stora förtret är jag tydligen en sämre skytt än i fjol! Fast till mitt försvar ska tilläggas att jag inte har skjutit med älgstudsaren på ett helt år OCH  att jag hela vintern och hösten övat med en automatkarbin med rödpunktssikte och det är en jäkla skillnad på bössa och vapen. Även om resultatet fortfarande var gott så tar det ändå en stor tugga ur mitt sargade ego.

Då är ännu ett OS färdigt. Det, enligt mig, sämsta OS genom tiderna. Självgoda politiker och köpta domare. Nä, nu ser jag fram emot OS 2012 i min gamla hemstad, London. Också kan vi alla innerligen hoppas på att vi tar lite fler medaljer än 4 silver och ett brons. Jag brukar inte gnälla och ställa krav på idrottare, mycket p.g.a. att jag inte kan göra bättre själv. Men någon måtta för det väl ändå vara! Fast Sanna Kallur tycker jag väldigt mycket synd om, så en extra tanke gr ut till henne. Jag tror inte det finns någon med en sån otur.

I morse såg jag första halvan av herrarnas basketfinal mellan USA och Spanien. Jag hoppades att Spanien skulle skrälla och vinna, men icke. USA är sjukt bra och Spanien behöver fler bra spelare än bara Pau Gasol.

Nä, nu ska jag fortsätta att äta min fiskgratäng.

Sitter så här på sena natten och mediterar över saker och ting. Vad som då dyker upp i huvudet är en klämkäck gammal japansk dänga; Sakamoto kyu med Sukiyaki! Underbar liten melodi som var en hit i Sverige 1963. Denna version är med engelsk text, så hur omöjligt det än är att sjunga med, så är det faktiskt den riktiga texten. Vilken Japan kan göra om det?! Titta, lyssna och, framför allt, njut!

Vaknade upp i lördagsmorse och kunde inte resa mig ur sängen! Smärtan i korsryggen gick inte att ta miste på. Efter många om och men och mentala förberedelser slet jag mig upp och rakt in i duschen. Det varma vattnet gjorde gott, men inte så mycket som jag önskade. Jag lyckades efter ett tag ta mig ner till jobbet för att göra en god instats, men ack vad jag bedrog mig. Till en början gick det väl ganska bra med bara ett par mindre svordomar och grimaser, men sen slog blixten ned. Det högg till lite då och då och när det väl gjorde så gick luften totalt ur mig. Det gick inte att andas utan det blev mer att jag kippade efter andan. Aldrig i mitt liv har jag känt nåt så fruktansvärt. Som tur var fick jag lämna jobbet lite tidigare och kunde gå hem och vila mig.
Idag, två dagar senare, mår ryggen mycket bättre, men inte helt bra. Det är troligtvis en muskel i korsryggen som har krampat eller nåt sånt. Jag är inte så duktig på att översätta läkarspråk. Jag som inte har ätit värktabletter sen jag vet inte när, knaprar nu dessa små gynnare dagarna i ända. Men dom tar inte så bra. Jag tror jag är resistent eller nåt sånt..............kanske.
Nä, nu ska jag vila upp mig så jag kan börja spela rugby till helgen.

Så idag blev en kund arg på mig p.g.a. vissa omständigheter. Det roliga var att han kom tillbaka och försökte sig på en "smygare" efter c:a 1min. Tyvärr vill jag inte gå in på detaljer då det är och kan vara lite småkänsligt. Hur som haver så blev han förbannad efter det andra besöket och utbrast då förljande:
-"Du måste nog fan vara från Stockholm"!
Mycket svårt att hålla mig för skratt svara jag bara:
-"Joooo" På ren norrländska.
-"Jo, du är fan från Stockholm", svarar han ännu mer irriterad!
-"Joooo", svarar jag igen och kan inte mer än le.
Andra människor i kön har mycket svårt från att hålla sig för skratt då de flesta hade sett allt från början. Efter mannen stormat ut i ursinne, brister mången fnitter ut i kön. Skönt att veta det finns normala människor med humor där ute.

Min syster sjöng för längesen i en konsert tillägnad 60-tals filmmusik. Jag såg tyvärr bara genrepet men slogs av deras otroliga sångkunskap och professionalism (utam att vara kaxiga). En låt har sedan dess etsat sig fast i min geniala, men inte alltid intelligenta, hjärna. Nu har jag hittat den! Lee Marvin sjunger "Wandering star"! I England säger dom att det är den sämsta nr1 som har funnits?! Jag säger att den är KANON!

Vad har hänt sen då?

Jo! Jag har haft långväga besök av mina päron. De som inte tidigare har visat intresse för mitt liv kanske inte vet att de bor i London. Alltid lika trevligt att ha dem på besök. Syster min var också med. Det blev som vanligt mycket god mat och dryck. Shopping och mat är nyckelordet må jag ödmjukt påstå.
Vidare har jag jobbat arslet (ursäkta uttrycket) av mig på systembolaget. Det är så mycket därifrån jag vill delge, men som jag av olika orsaker icke kan förtälja. Men skratta åt det gör jag själv eller med de närmaste.
Nu sitter jag här hemma och tar det lugnt på en fredagkväll. God mat och ett par intressanta öl jag har köpt. En milkstout från USA som är ruskigt god och Estrella Damm från Barcelona bara för alla minnen sen jag bodde där. Underbar stad med underbar dryck!
Nä, nu ska jag fördjupa mig i vem "The Stig" är från programmet Top Gear. Denne mystiske förare. Vem är han? En gammal F1 räv? BTCC? Jag skall finna sanningen.
Snart är det f.ö. dags för älgjakten att sätta igång. En månad kvar. Skönt då jag redan är less på sommaren. Nä, ge mig -30 och snö och Jonas är hemma!