Karlssons Klister

Nu sticker jag iväg på en veckas ledarskapsutbildning i Härnösand. Mina kära plutonschefer vill se mig som vicegruppchef eller gruppchef inom en snar framtid, så jag har helt frivilligt blivit anmäld till utbildningen. Ska bli väldigt roligt. Dock har jag en plågsam förkylning som inte vill försvinna. Men allt sitter i skallen. Det är bara att bita ihop och köra vidare.
Efter utbildningen åker jag hem en vecka för begravning så det dröjer innan jag är i Umeå igen.

Ett snabbt inlägg i dagens debatt!

Idag är en dag som man degar! Min näsa rinner som ett vattenfall och huvudet pulserar som en smedja. Nä nu ska jag köpa en kycklingrulle. Alla tjatar så förbannat om den så man måste testa.

Nu är det nämligen så att p.g.a. olyckliga omständigheter har jag varit hemma i byn nu i veckan. Hur som helst har hösten slagit till med sin fulla kraft. När jag körde över gålsjöskogen från Örnsköldsvik var det inte bara en gång jag höll på att köra bilen ner i diket. Det var lätt att ögonen började koncentrera sig på de sagolikt vackra vyerna över de många insjöar man passerar. Den norrländska skogen har exploderat i färger. Otaliga nyanser av gult, rött, oranget och mycket mycket mer. Väl hemma i byn tog det inte många timmar innan jag hade dragit på mig jaktstället, snörat kängorna och hängt geväret på axeln. Redan första dagen kom jag hem med ett till stycket ringduva. Mycket fin fågel som nu jag inte har en susning om hur jag ska tillaga. Sen var det lugnt några dagar. Jag var ute i skogen och nere vid Ångermanälven minst en gång per dag. Skönt med avkopplingen och det vackra vädret.
Sista dagen gick jag ner till älven en snabbis medan mormor kokade upp potatis. En halvtimme tänkte jag och spatserade genom en otroligt vacker nipa ned mot älven. Efter c:a 15 minuter kommer tre kanadagäss flygandes mot min position. Ett skott senare och en av gässen plumsar ner i vattnet. Ett problem uppstår; den har landat i vattnet "bara" c:a 30 meter ut. Det ironiska i den här historien är att våran motorbåt låg alldeles bredvid mig. Den var dock låst och jag hade inte tagit med mig nyckeln. Inte mycket att tjafsa om så jag tog av mig kläderna och hoppade i det uppfriskande vattnet. En mycket härlig liten simtur om ni frågar mig. Nu vet jag hur det känns att livräddningssimma med en gås.
Under promenaden tillbaka stannade jag upp och tittade runt omkring mig. Då kom jag på att kameran ligger kvar på skrivbordet i Umeå. Där stod jag mitt i vad som kanske är det vackraste jag sett, med en gås i handen, geväret på axeln, som upplagt för ett kanonfoto och förbannar mig själv för min dumhet. Hoppas löven hänger kvar två veckor till när jag åker tillbaka.

Här är förresten en kanonlåt. Lagomt småmysig. Peter von Poehl med "The story of the impossible".

Äntligen har jag hittat ett klipp som jag har letat efter länge. Eller letat och letat.......jag har mer eller mindre förlagt det. Hur som helst är det ett stycke musikhistoria jag aldrig kommer att förglömma. Willie Nelson sjunger "Bridge over troubled water". Jag kan inte mer än älska den här versionen. Han sjöng den under slutceremonin för OS i Salt Lake City 2002.

Idag har absolut inget hänt! Jo, jag promenerade förresten över till Andreas och väckte honom. Dumt att inte låsa dörren när man tar en tupplur och Jonas bor i samma stad. Hur som helst bjöd han på en utsökt chorizogryta. Vem kunde ana att han är en så duktig kock? Det var trevligt att träffas igen då det blir väldigt sällan. Vi har båda det vi gör så det blir så.
Vidare har vi den här pakten med Nicklas som alla verkar vilja bli medlemmar i. Nu är det så att vi tillhör eliten så inga gratisbiljetter. Ingen flickvän innan nyår. Fast nu verkar det som jag har en promenaddejt på G. Som tur är så har gränsen dragits vid tre dejter. Fler än så och nån typ av förbannelse kommer att drabba mig. Säker att jag tappar håret eller nåt annat mysigt.
Köpte ett gäng avokado. Väldigt gott må jag påstå.
Vill ni ha ett gott skratt så se "Semi-pro" med Will Ferrell. Inte hans bästa film, men klart roande. Ska även försöka se Vidocq med Gerard Depardieu innan John Blund attackerar. Jag har förresten en väldigt rolig anekdot med monsieur Depardieu från min tid i Madrid när han hängde i baren jag jobbade i, men jag vågar inte skriva om det i bloggen med tanke på att jag kan bli stämd. Kom just på att det är inte bara han jag har bra historer om. Kanske ska ge ut en bok om min tid som bartender. Jag kommer att hänga ut många kändisar. Vem är homosexuell? Vem är alkoholiserad? Vem har hånglat med vem? Vem tafsade på mig?
Antar att sveriges intresseförening antecknar det här inlägget med ett ostoppbart och brinnande intresse.

Då har jag varit ute och storhandlat. Igår köpte jag en Ipod shuffle som kommer att bli min partner i joggingstråket. Jag kan bara inte jogga utan att lyssna på musik. Bra peppmusik är ett måste. Nu är det så att jag köpte en Ipod med "bara" 1gigabyte. Jag kan inte förstå varför jag vill kunna ha mer än 250 låtar? Är man DJ el dyl. kan jag förstå, men inte lilla jag.
När jag ändå är inne på peppmusik inhandlade jag även Slipknots nya studioalbum. "All hope is gone" är inte deras bästa album, men den duger. Det märks att det är nio personer som alla vill dra sitt strå till stacken. Det är influenser från bl.a Stonesour (sångaren Coreys sidoprojekt). Det är svårt att säga vilken låt som är den bästa på skivan, så jag säger inget mer om det. Nä, vill ni höra Slipknot i sitt ässe, så lyssna gärna på skivorna "Slipknot" och "Iowa". Det är riktig Nu-metal i bästa klass.
Även mitt militära klädförråd har fått sig en uppfräshning. En ny mössa, tröja och halsduk har införskaffats. Så nu är jag även helt moderiktig ute på övningarna.

Frågan lyder; Vem är sveriges struligaste privatperson? Jo, det måste vara jag. För andra gången i sommar har jag tappat bort mina hörlurar till mobilen! Jag är mycket beroende av dessa då musik är en central punkt i mitt liv. Jag kan inte jogga utan att lyssna på musik. Utan musik håller jag i c:a 1km och sen är jag död. Ska nog förresten köpa en MP3 spelare idag tror jag. Jag tycker att jag förtjänar en faktiskt.

Vidare har Jonas liv varit mycket aktivt de senaste veckorna. En snabb sammanfattning:

1. Jag har varit på systembolagets områdesfest i Lycksele. Alla från Umeå visste vem jag är utan att jag träffat dom tidigare. Självklart på ett positivt sätt. Legenden Jonas blir bara större och större.

2. Jag är singel igen. Kommentarer överflödiga, men så är det. Nu har jag ingått en pakt med Nicklas att vi ska vara singlar fram tills nyår. Hoppas jag lyckas fullfölja min del av kontraktet.

3. Jag har varit hemma för jakt och träffandet av släktingar. Alltid lika intensivt, men roligt.

4. Jag har lyckats missa en dag på jobbet då jag inte hade antecknat vilka dagar jag jobbade. Inte populärt hos chefen, men ingen kan vara arg på Jonas länge. Jag slår på charmen så är det jordgubbskalas igen.

5. Börjat spela rugby och sträckt en lårmuskel. Inte ens i min vildaste fantasi kunde jag tro att rugby är en så sjukt jobbig sport. Fantastiskt rolig, men oerhört krävande. Efter den första träningen var jag helt slutkörd och en muskel i ena låret var trasigt. Ballare sätt att skada sig på existerar icke.

Sådärja, det var en snabb översikt. Givetvis skulle jag kunna utveckla alla evenemang, men det är jag alldeles för lat för.

Så detta verkar övergå till en ren musikblogg! Men vem är jag som kan bestämma över detta? Jag sitter vid tillfällen och går igenom youtube och råkar ramla över vissa gamla goda låtar.
Hur som helst är livet hyffsat bra, med tanke på att det finns andra som har det sämre. Och med det menar jag inte hela Afrika! Nä, jag tycker att alla ska koncentrera sig på de nära och kära!
Jag vill bara visa denna video med Elvis. I denna video visar han en grym respekt för sin ensemble och för sin röst. Givetvis har han Ronnie Tutt  som trummis, och han är grym. Men det jag älskar är att Elvis genom hela videon (och konserten) visar en otrolig respekt för bandet. Kolla gärna in hans ansikte under och efter tvärflöjtsolot! Han hade verkligen en stor respekt för musiker!

Men då kommer alla barndomsminnen tillbaka! När jag var liten (om jag nu varit det?), ville jag lära mig att spela nyckelharpa. Kanske var det min vilda fantasi som drog iväg. Hur som haver hade vi en nyckelharpa hemma att tag och dum som jag var tog jag inte tag i den möjligheten och blev trummis istället. Nu har jag iaf hittat en video på Youtube som är otroligt vacker. "Gangsta"-Stina Åkerström och Åsa Jinder bländerar ihop och röjer ordentligt!

Ladies and Germs! Enjoy!