Karlssons Klister

Så sitter jag här..........igen..........efter ännu en arbetsdag. Jag älskar mitt jobb, men just nu innan jul är det minst sagt lite småhektiskt. Med åldern har jag lärt mig att inte stressa upp mig i onödan. Jag är minst 1000% coolare nu i tajta situationer än för c:a 10 år sen (jävlar vad jag är gammal), men det finns stunder då jag vill brista och krypa ur skalet bara för att få göra ett riktigt tarzanvrål. Dagarna innan jul är just sådana. Iof var det relativt lugnt på jobbet, men man får inte mycket gjort då folk rycker i en konstant och har beslutsångest över vilken champagne/glögg/öl/vin/whisky de ska ha på jul och/eller nyår. Ta icke detta, mitt lilla utbrott, på fel sätt. Jag älskar att hjälpa människor. Jag älskar de utmaningar jag konstant ställs inför. Jag är oerhört tacksam för alla frågor och funderingar och leendet jag får efter jag har guidat mina medmänniskor genom alkoholträsket hand i hand. Men ändå bakom detta, otroligt charmiga leende, döljer sig en (fortfarande) ung man med ett bräckligt inre.

Nä, jag bara skojar. Jo, jag älskar mitt jobb och allt som hör där till. Men stress? Ingen fara. Jag tyckte bara att det lät så dramatiskt och kanske lite mellankoliskt. Nu, mina vänner, är julen här med dunder och brak! Imorgon åker jag hem till byn för att fira denna högtid med nära och kära. Nyår firas, också, med nära och kära i London. Ska bli mer än trevligt att få träffa alla igen. Jag vill inte vara egocentrisk, men jag bara är för social, och med detta kommer sidoeffekten populär. Londonvännerna har hört av sig mycket och vill träffa mig när jag är där. Det gör jag mer än gärna, men familjen kommer i första hand. Man vet inte vad 2009 har att erbjuda. Jag har nu sökt utlandstjänst, med bra vitsord (förbannat bra!) från mina befäl här i Umeå. Rätt vad det är så firar man inte jul i Sverige nästa år och då vet man vad man missar. Allt kan hända.

Summa summarum:

JAG ÖNSKAR ER ALLA EN RIKTIGT GOD JUL OCH ETT FANTASTISKT GOTT NYTT 2009! 

En del dagar så händer det bara. Nä, inte en vinst på triss eller lotto, men människor från det förflutna återvänder. Facebook kan man skriva många negativa punkter om, men ibland är det oslagbart att hitta gamla vänner man har tappat kontakten med för många många år sedan. Livet har sina ljuspunkter ibland kan man lugnt påstå. Sånt behövs verkligen en dag som denna då regnat öser ned och sveper bort den vackra snö vi hade. Jag som var så taggad att vara ute och jogga långt och länge. Tyvärr blir det en dag framför datorn och diskbänken. Youtube gås igenom ordentligt och ibland hittar man en liten guldklimp.
Den här übermysiga melodin är skriven av Vince Guaraldi (en av mina stora jazzidoler). Denna version är dock framförd av Dick Bartley och den heter givetvis "Cast your fate to the wind". Vince Guaraldis version är bättre då han bara har ett piano, en kontrabas och ett trumset, den är dock svår att hitta så denna versionen duger mer än bra.

Så då drog man på sig grönkläderna ännu en gång för jag-vet-inte-hur-många-gånger det här året. Sensommaren och hösten bjöd på många, och roliga, utmaningar. Chefsutbildning i Härnösand, Jägarövning med AJB i Arvidsjaur, Slutövning med pansarbataljonen i Boden, bevaknings- och skyddsuppdrag etc. etc. Inte alltid lätt att vara en "soldier of fortune"..............
Hur som helst har nu året avslutats med en vidareutbildning på bandvagnsutbildningen sen i våras. Nu var det dags att tampas med riktigt tunga saker. Transport av sprängämnen, ammunition, gaser, nukleära ämnen m.m.
Det börjades med mycket teori om olika farliga saker. Roligt men samtidigt vill man ju inte bara sitta framför skolboken. Detta avslutades med ett prov där jag var näst bäst av 20 möjliga. Varför är man inte så där engagerad i skolan? Sen blev det köra av! Från 08:00 på lördag morgon till midnatt körde vi djupt inne i den västerbottniska snödjungeln. Vi delades upp i grupper om två bandvagnar (från och med nu heter bandvagn Bv). Jag och min roomie hamnade i samma vagn då vi även ska jobba med varandra inom plutonen. Våran och en annan Bv fick uppdraget att ta oss från startlinjen fram till målet via vissa punkter. Lättare sagt än gjort då det var kolsvart ute vid det laget. Fram kom vi efter några timmar. Sen var det bara att vända om och ta ett nytt mål. Nu var det jag som körde våran Bv. Summa summarum så var jag lite less på tempot och tryckte gaspedalen i botten och simulerade att det var en stridsvagn 122 jag satt i som under lumpen. Många träd dog den kvällen. Som tur var gick inget/ingen sönder, även om jag fick höra från den andra vagnen att det gick lite väl fort och att deras njurar, mjältar plus lite annat skulle behöva bytas ut. Hur som helst gick det fort och det var bra.
Sista dagen övade vi skidtolkning. Tur att man är lite Thomas Wassberg och har bra balans, för det gick ibland fort ( 30 km/h). Många stöp, dock icke eran tillgivne editör.
Nu är jag till slut civil igen och lite lagomt vilsen. I morgon blir det träna och städa. Huset ser ut som ett bombnedslag. Men bor man två singelkillar i samma lägenhet så antar jag att det hör till.

Jag och min roomie, Johan, bestämde oss förra veckan för att åka hem till min by och jaga lite. Givetvis blev det en hel del besök hos släktingar. Hur som helst så var vädret helt otroligt vackert. Sol, snö och -13 till -20 stod på schemat.
Inget mer att diskutera, jag låter följande bilder få tala.