TV

Sitter och kollar på amerikanska Survivor och blir så less. Klart TV-bolaget vill göra bra TV, och jag tycker det är kul att se vilka dom släpper lös i "vildmarken". I ett av lägren är en person vegan (inget fel med det.........eller nja) och hon är sur över att de andra dödar och äter upp en kyckling. Jag hade tamejfasen stegat upp till fågeln och bitit huvudet av den. Näring är bra. Blod är bra, även fast jag låter som en jäkla psykopat. Skulle jag vara lika "hungrig" som dom verkar vara så skulle jag ta vara på varje lilla möjlighet till näring.
Vidare så utför dom sina toalettbestyr i samma vatten som de fiskar, badar och dricker i. Ett plus ett är två; DU SKITER INTE I DET VATTEN SOM FÖDER DIG!
Sen såg jag en kass komedi igårnatt. Helt plötsligt känner jag igen naturen dom är i från MASH 4077 (TV-serien)! Samma jäkla kullar som i introt när två ambulanshelikoptrar sveper runt en höjd. Jag har sett för mycket MASH helt enkelt. Kanske inte är jättenyttigt, men jag accepterar det. 



Ska ut på övning imorgon, men känner mig inte 100%. Är snuvig och har lite hosta. Jag är inte blödig, men det är onödigt att springa runt i skogen, sova minimalt bara för att sen bli sängliggandes när veckan kör igång igen. Får se hur jag mår imorgon eftermiddag.
Blir nästan aldrig sjuk, även om jag blev dålig på slutet i London över nyår.
Sist jag var riktigt illa var när jag nyss ryckt in i Boden. Influensan hade drabbat min Alfa-kropp. Trodde aldrig jag skulle överleva tågresan upp till regementet. Väl där hamnade jag i vad som kallas för sjuklogement. För ni som inte vet vad det är så ligger man i ett tomt logement och gör ingenting. Man FÅR inte göra någonting! Man har order om att bli frisk. Varje morgon kommer ett befäl in och konversationen kan lyda som följer:

Löjtnant X: -"Dåså, soldat Karlsson, hur mår vi idag?"
Karlsson: -"inget vidare, löjtnant."
Löjtnant X: -"För helvete, Karlsson! Är du man eller mus? Dina kamrater är ute i fält, tränandes och kämpandes!"
Karlsson: -"Ööööhhh!?"
(Vid det här laget känner man sig taskig för att man inte också är där ute i -35 med sina kamrater)
Löjtnant X: -"Om fem minuter uppställd utanför sjuksysters kontor för kontroll."
Karlsson: -"Ööööööö, löjtnant."

På nåt jäkla sätt tar man sig dit på fem minuter bara så att hon kan konstatera att man ändå har 40 graders feber trots allt. 
Samma sak upprepas nästa dag, och nästa ända tills man är frisk.
Summa summarum; Man blir aldrig sjuk igen.

Sorry för det lilla lumpeninslaget, men ni behöver inte insupa allt jag skriver.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0