Karlssons Klister

Eller grusad matglädje är nog ett mer korrekt uttryck. Jag fick en rolig kokbok av päronen för ett par dagar sedan. Det är en av viktväktarnas kokböcker. Nej, jag är inte fet! Men jag gillar all sorts mat. Satt och bläddrade i den i morse för att skapa idéer inför kvällens måltid. Hittade en somrig grönsaksgryta som verkar intressant. Jag har blivit mer och mer accepterande mot vegokäk, jag som alltid har varit lite karnivor. Hittade alla ingredienser nere på stan och var så jäkla nöjd med mig själv. Väl hemma igen upptäcker jag att vi inte har en tillräckligt stor kastrull för det kommande koket. Jag var till och med till det lokala ICA för att se om dom, genom ett mirakel, hade en stor kastrull. Icke! Istället för somrig grönsaksgryta blev det pasta med räk- och musselsås. Inte illa det heller, men när man är mentalt inställd på somrig grönsaksgryta blir det inte helt godkänt. Jag är normalt jäkligt flexibel, men inte när det gäller somrig grönsaksgryta. Jag hade till och med köpt Habaneros, ni vet den där superstarka chillin. Jag tror att den är starkast på marknaden, så inget halvfjås här inte. Men nu är det som det är och inga barn blir gjorda om man käkar pizza hela tiden.
Kanske ska göra lite gazpacho nästa vecka. Visst är det en sommarrätt, men va fasen. Flexibel är ordet.

---

När jag idag spatserade runt i centrala Umeå upptäckte jag helt plötsligt, och inte utan lite förvåning, hur otroligt vackra alla människorna var just idag. Inte snygga, sexiga eller hotta, bara vackra. Funderar vad fasen det var i vitaminpillren jag äter varje morgon, eller om det är vårsolen som tar lite för bra.
Strålande solsken och vackra människor. Umeå är jäkligt bra ändå. Blir jag brandman måste jag flytta härifrån, eller åtminstone under de två år som jag utbildas, och det känns inte helt rätt. Men jag tar en dag och ett steg i sänder. Onödigt att oroa sig och stressa.

Sensu stricto, nullo metro compositum est.