Den goda fortsättningen?
God fortsättning och välkommen till 2009!
Nio år har framskridit i hastig mak sedan vi skiftade till ett nytt millennium. Vad har vi lärt oss, mina vänner? Krig är inte alls så jäkla bra? Unga ekonom hot-shots borde inte få tillgång till stora pengasummor? Vi saknar Esbjörn Svensson?
Allt detta, och mycket mer, hoppas jag att omvärlden har insupit i sitt stora ego.
Jag, å andra sidan, har lärt mig mycket. Om en vecka är det tio år sedan jag ryckte in i kungens tjänst som Panzerkommandant i Boden (-53 under första fältveckan...........skryt skryt skryt). Mycket har hänt sedan dess. Toppen på isberget är att jag har blivit en bättre människa. Jag är mer ödmjuk, förstående, sansad, självsäker m.m. Jag är dock fortfarande kaxig (detta har inget att göra med ödmjuk). Men har jag vuxit upp? Är jag en man nu? Tveksamt! Mina barndomsvänner har börjat avla avkomma för länge sen. Har jag bråttom? Knappast!
Hur som helst var julen och nyår väldigt trevlig. Julen spenderades hemma i Undrom med släkt och vänner. Nyår, i sedvanligt manér, hos mor och far i London med nära vänner. En släng av feber och förkylning hann jag också med. Inflygningen till London var det värsta jag har varit med om. Mitt huvud exploderade och trummhinnorna gjorde ett trummsolo alá Joey Jordison (trummis i Slipknot, världens snabbaste trummis).
Nu är jag tillbaka i Umeå och just hemkommen från jobbet. Skönt att vara tillbaka...............men ändå inte. På nattbussen upp till Umeå i går natt, strax norr om Uppsala, fick jag faktiskt en släng av lappsjuka.
-"jämrans blod vad jag är långt ifrån allt!"
När man väl är tillbaka i London så blir man snabbt fast i hur nära allt är. Här i Umeå finns, i jämförelse, inte mycket. Man är i världens ände.
Men varför klagar jag? Jag är född skogs- och bergsmänniska? Jag är skapt för kyla och mörker! Jäkla skönt att få komma ut på övning i skogen nästa vecka och vänja sig igen efter storstaden. Jag verklign längtar efter att få ta ut mig psykiskt och fysiskt. Tycker lite synd om mina soldater som jag har. Dom kommer inte få det lätt, men dom är starka. De flesta är yngre än mig och f.d. jägare så dom ska inte gnälla.
Mitt allt detta negativa så vill jag be att få önska er alla en riktigt god fortsättning på det nya året och att ni alla får ett bättre år än det som passerade.
Nio år har framskridit i hastig mak sedan vi skiftade till ett nytt millennium. Vad har vi lärt oss, mina vänner? Krig är inte alls så jäkla bra? Unga ekonom hot-shots borde inte få tillgång till stora pengasummor? Vi saknar Esbjörn Svensson?
Allt detta, och mycket mer, hoppas jag att omvärlden har insupit i sitt stora ego.
Jag, å andra sidan, har lärt mig mycket. Om en vecka är det tio år sedan jag ryckte in i kungens tjänst som Panzerkommandant i Boden (-53 under första fältveckan...........skryt skryt skryt). Mycket har hänt sedan dess. Toppen på isberget är att jag har blivit en bättre människa. Jag är mer ödmjuk, förstående, sansad, självsäker m.m. Jag är dock fortfarande kaxig (detta har inget att göra med ödmjuk). Men har jag vuxit upp? Är jag en man nu? Tveksamt! Mina barndomsvänner har börjat avla avkomma för länge sen. Har jag bråttom? Knappast!
Hur som helst var julen och nyår väldigt trevlig. Julen spenderades hemma i Undrom med släkt och vänner. Nyår, i sedvanligt manér, hos mor och far i London med nära vänner. En släng av feber och förkylning hann jag också med. Inflygningen till London var det värsta jag har varit med om. Mitt huvud exploderade och trummhinnorna gjorde ett trummsolo alá Joey Jordison (trummis i Slipknot, världens snabbaste trummis).
Nu är jag tillbaka i Umeå och just hemkommen från jobbet. Skönt att vara tillbaka...............men ändå inte. På nattbussen upp till Umeå i går natt, strax norr om Uppsala, fick jag faktiskt en släng av lappsjuka.
-"jämrans blod vad jag är långt ifrån allt!"
När man väl är tillbaka i London så blir man snabbt fast i hur nära allt är. Här i Umeå finns, i jämförelse, inte mycket. Man är i världens ände.
Men varför klagar jag? Jag är född skogs- och bergsmänniska? Jag är skapt för kyla och mörker! Jäkla skönt att få komma ut på övning i skogen nästa vecka och vänja sig igen efter storstaden. Jag verklign längtar efter att få ta ut mig psykiskt och fysiskt. Tycker lite synd om mina soldater som jag har. Dom kommer inte få det lätt, men dom är starka. De flesta är yngre än mig och f.d. jägare så dom ska inte gnälla.
Mitt allt detta negativa så vill jag be att få önska er alla en riktigt god fortsättning på det nya året och att ni alla får ett bättre år än det som passerade.
Kommentarer
Trackback
