Short is sweet.....

Så det finns en person jag har haft kontakt med ett tag nu. Vi träffades aldrig, men såg varandra då och då på stan. Ingen vågade gå fram till den andre. Jag såg hennes matcher och hon gick ibland förbi på mitt jobb. I onsdags spelade hon sin sista match här i Umeå. Jag var där då hon speciellt hade sagt att jag skulle vara där. Mina gratisbiljetter ligger i entrén som vanligt i ett litet kuvert. Matchen går bra och hennes lag vinner. Efteråt tänker jag gå ner på plan för att gratulera till hennes sista vinst här i Umeå, men stannar kvar på läktaren och ser på hur laget jublar. När jag sen ska gå ut springer hon upp på läktaren lite längre bort och kramar om sina föräldrar, som uppenbarligen var där. Jag går förbi och säger hej. Hon kollar upp snabbt och ger mig ett neutralt hej tillbaka. Sen känner hon igen mig och skiner upp och ger mig ett stort leende och ett mycket glatt hej. Jag säger bara bra match och lycka till i framtiden. Hon säger tack för att du kom. Jag ger tummen upp, ett leende, vänder om och går ut. Gnistan som fanns där går inte att ta fel på, men............. Jag visste att hon skulle åka tillbaka till sitt land morgonen efter. Senare på kvällen pratas vi vid och hon säger att hon blev så otroligt lycklig när jag kom fram och hälsade. Vi önskar båda att vi hade pratat mer och hon ville presentera mig för sina föräldrar. Men varför gnida in salt i ett sår? Vi vet båda att det aldrig kommer att bli något. Mången tankar har florerat i min hjärna sen dess. Nu sitter hon i en bil på väg igenom Europa. Vi ska pratas vid mer när hon är hemma om ett par dagar.
Jag har lovat mig själv att inte bli sentimental, men ibland så har man en bitterljuv ångest och grubblar om dåtiden.

Men som tur är så har jag mitt jobb. Nu blir det mycket jobb må jag säga. Jag har ledigt nån gång i september............... hoppas jag. Mina arbetsuppgifter hädanefter kommer att bli spännande, men krävande. Skönt att ha något som jag kan lägga all min energi på och fokusera tankarna. Vidare så är nog terränghinderbanan upptinad för ett vårtest. Sjukt roligt att få göra den igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0