Karlssons Klister

.....att vara ensam man på jobbet. Iof bara vissa dagar, men ändå. Idag sprang jag förbi Clas Ohlson på min lunchrast för att inhandla ett diskställ. Att diska är inget nöje utan ett propert diskställ enligt mig. Väl tillbaka i fikarummet inmundigade jag min lunch bestående av en sushisallad. Kanongott! Dock så glömde jag påsen med mitt diskställ i just detta rum dit alla går då och då under dagen. Genast så fick mina kvinnliga kollegor syn på den och hade en snabb omröstning angående huruvida den är funktionsbar. Funktionsbarheten fick ett hyffsat betyg. Värre var den estetiska känslan. Omdömet löd ungefär: "Det syns att en ungkarl har köpt den............" Kommentarer överflödiga. Den är av vit plast. Nu har jag fått dispens (stavas det så?) att använda den tills jag hittar en som är lite mer en fröjd för ögat. Jag tror att jag ger dom mitt kreditkort och låter de sköta inredningen (jag har ju en hel 3:a att fixa). Jag har förgäves försökt att bläddra i inredningstidningar och tittat på diverse dylika program via tevisionsapparaturen. Det ända som händer är att jag känner mig lite gay och vill ha en chihuahua i en Guccihandväska. Skämt och sido så är det lite roligt. Jag vill ha varma naturliga färger. Det är Zen!

Nu är jag förresten tillbaka i Umeå efter tre hektiska dagar hemma i byn. Födelsedagar och jobb präglade dessa dagar. Jobbet gick bra, trots att baren var öppen för 18-åringar. En kort summering. De är inte alls mogna för barbesök. Men jobbarkompisarna var riktigt bra. Får se om jag åker hem igen någon helg för lite mer jobb.

En naturupplevelse hemma i byn: Jag och ett rådjur sitter och tittar på varandra på ungefär ett armslångt avstånd. Jag gick ur bilen och satte mig ned på snön. Hon bara stod kvar och tittade på mig. Harmonin var oändlig. För bara två veckor sen jagade jag dom och de sprang. Nu är rådjursjakten avslutad tills augusti. Livet är bra konstigt. Just därför älskar jag naturen. Skogen, älven och djurlivet hemmavid är mitt Eden. Skulle det inte existera så vet jag inte om jag heller skulle.............

Nu till något muntrare. Povel Ramel (som jag träffade i London under mystiska omständigheter. Mer om det senare) med två grymma saker. Givetvis så är Martin Ljung med i andra klippet. Jag ska lägga upp hans monolog "Skojten" från Knäppupp senare. Sanslöst fenomenalt gäng!