Pleasure thru pain!

Först och främst vill jag be min läsarskara om ursäkt ifall jag skriver lite skakigt och som en kratta. Jag ska försöka fokusera på tangenterna till max. Varför detta dilemma frågar ni er? Eller kanske inte om ni läst mitt tidigare inlägg. Jag har varit på Ålidhem och hämtat två medelstora bokhyllor. Lättmetall (my ass!), svarta och med spotlights. Faktiskt riktigt snygga. Jag bar dom i varsin hand tillbaka till Nydalahöjden. Ingen fara tänkte jag de första hundra metrarna......... Sen har vi något som brukar sätta in efter ett tag som heter mjölksyra. I normala fall så älskar jag mjölksyra, men då menar jag när jag tränar. När jag tränar och detta fenomen slår in betyder det att jag kör ännu hårdare. När det handlar om att bära viktiga och nödvändiga prylar är glädjen inte på topp. Lagomt förbi IKSU så kändes det ordentligt, och det är bara halvvägs hem. Men jag viker mig inte. Det var bara att gräva ned skallen i backen och tjura. Vips så var jag hemma. Ställer ned dom på golvet och sen börjar skakningarna. Okontrollerbara skakningar utan dess like. Lite skönt ändå, jag bygger ju lite muskler på köpet. Nu ser jag fram emot att senare ikväll gå och hämta den stora hyllan. Det blir en utmaning. Som tur är så har några goda vänner förärat mig med ett saftigt presentkort på IKSU spa. Det lär nog användas ganska ordentligt efter det här. Skönt med massage. Kanske det blir lite manikyr och pedikyr. Varför inte runda av med lite ansiktsinpackning och och som pricken över i, två gurkbitar på ögonen?

Vidare kom elräkningen idag. Inte roligt. Det märks att elpriserna har ökat. När jag blir stor vill jag äga ett elbolag eller en bank. Det är surt att ha med dom att göra, men att äga......... Med min första lön ska jag börja med lite mindre inköp som t.ex. en Rolls Royce Phantom. Lagom ungkarlsbil så här uppe i norra Sverige.

Nä, nu blir det sallad till lunch. Får se vad det blir till middag. Bra odds på ris och kyckling med röd curry.

Jag är ingen stor Leonard Cohen supperter. Man blir bara deprimerad när man lyssnar på honom. Dock så gillar jag den här lilla melodin. Inte heller den muntraste, men skit samma.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0